Hemland:
Malta (Storbritannien)

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Faraohund finns avbildad i egyptiska gravar från ca 2000 f Kr och finns omtalad i skrifter med ännu äldre ursprung. Rasen utvecklades på öarna Malta, Sicilien och Goza i Medelhavet och genom denna isolering kom typen att bevaras och konsolideras. Faraohunden är en hetsjakthund, som jagar med syn-, lukt- och hörselsinnet. Gasell, hare och kanin var det vanligaste bytet, men även andra villebråd jagades. På 1920-talet importerades faraohund till England och på 1960-talet var den etablerad och har sedan spritts till omvärlden. Faraohund är en snabbfotad, elegant och trevlig familjehund.

HELHETSINTRYCK:
Faraohunden är en medelstor, ädel hund med torra, rena linjer, elegant men ändå kraftfull. Den är en ivrig jägare och använder såväl lukt- som synsinnet och i påfallande utsträckning sina stora öron då den närmar sig villebråd. Den är livlig, intelligent, vänlig, tillgiven och lekfull.

HUVUD:
Skallen skall vara lång, torr och väl utmejslad. Nospartiet skall vara något längre än skallen och stopet obetydligt. Hjässan och nosryggen skall vara parallella. Hela huvudet skall se ut som en trubbig kil då man ser det uppifrån eller från sidan. Nosspegeln skall alltid vara köttfärgad och harmoniera väl med pälsfärgen.

ÖGON:
Ögonen skall vara ovala, måttligt djupliggande, bärnstensfärgade och harmoniera väl med pälsfärgen. Uttrycket skall vara livligt och intelligent.

ÖRON:
Öronen skall vara medelhögt ansatta och burna upprättstående då hunden lystrar. De skall vara breda vid basen, mycket rörliga, tunna och stora.

BETT:
Saxbett med kraftiga käkar och starka tänder. HALS: Halsen skall vara lång, smal, torr, muskulös och lätt välvd.

KROPP:
Kroppen skall vara smidig med nästan rak rygglinje och aningen sluttande kors. Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågarna samt med väl välvda revben. Buklinjen skall vara måttligt uppdragen. Kroppens längd från bröstbensknappen till sittbensknölen skall vara något större än mankhöjden.

FRAM- OCH BAKBEN:
Skuldrorna skall vara långa, starka och väl tillbakalagda. Frambenen skall vara raka och parallella, armbågarna skall sluta väl mot kroppen och mellanhänderna starka. Bakbenen skall vara starka och muskulösa med normala vinklar i knä- och hasled och med väl utvecklade underben. Bakbenen skall, sedda bakifrån vara parallella.

TASSAR:
Tassarna skall vara starka, väl slutna och fasta samt vara riktade framåt och försedda med kraftiga trampdynor. Sporrar får avlägsnas.

SVANS:
Svansen skall vara medelhögt ansatt, ganska tjock vid roten och avsmalnande (som en piska) samt i viloläge nå strax nedanför hasleden. Den skall bäras högt och uppåtböjd då hunden är i rörelse. Svansen skall inte bäras mellan benen. Spiralformad svans är inte önskvärt.

RÖRELSER:
Rörelserna skall vara fria och flytande med huvudet ganska högt buret. Hunden skall täcka mycket mark utan påtaglig ansträngning. Ben och tassar skall föras fram i linje med kroppen. All tendens att vrida tassarna utåt liksom höga frambensrörelser (s k hackneyrörelser) är felaktigt.

PÄLS:
Kort och glänsande, varierande från fin och åtliggande till ganska sträv, och utan fanor.

FÄRG:
Rödbrun (tan) eller mörkt rödbrun med vita tecken tillåtna enligt följande: Vit svansspets (mycket önskvärt) Vitt på bröstet (s k stjärna) Vitt på tårna. Smal, vit bläs längs ansiktets mittlinje. Vita tecken på andra ställen än vad som angivits är inte önskvärda.

MANKHÖJD:
Hanhund idealhöjd 56 cm (56-63 cm)
Tik idealhöjd 53 cm (53-61 cm

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

KC 1986
FCI 248b
SVENSKA KENNELKLUBBEN
1991-06-14 e.ä.

---

Svenska Faraohundklubbens kommentarer till standarden för faraohund

Huvud:
Viktigt att hjässan är parallell med näsryggen. Huvudet skall vara väl utmejslat, men inte snipigt.

Ögon:
Ögonfärgen mörknar långsamt fram till
ca 4 års ålder.

Öron:
Rörliga öron betonas. Viktigt är att hunden kan få upp sina öron, men de behöver inte vara resta hela tiden. I korrekt upprest tillstånd visar öronen mellan "tio i två" och "fem i ett". Öronens toppar skall vara aningen rundade.

Bett:
Skall vara fulltandat.

Fram- och bakben:
Mellanhanden skall vara stark, men ej stel och spikrak utan elastisk
och sviktande. Knävinkel skall vara måttlig, ca 110°.

Tassar:
Väl slutna, varken katt- eller hartass.

Svans:
Skall i rörelse vara en naturlig fortsättning på rygglinjen, med en mjuk böj. Den får inte nudda ryggen och ej vara för högt ansatt. I stående hålls svansen hängande. Inga fanor.

Päls:
Med ganska sträv päls avses aningen strävare än den riktigt korta pälsen, men fortfarande rätt kort och utan fanor.

Pälsfärg:
Den röda färgen varierar från vetefärgat till mahogny. Röd ton skall alltid finnas.

Mankhöjd:
Enligt uppfödare världen över är den rätta idealhöjden 56-63 cm för hanhundar och 53-61 cm för tikar. I faraohundens "ursprungsland" Malta förekommer både mindre och större individer.
Det stora flertalet torde dock hålla sig inom de ovan angivna idealgränserna. Helhet och balans är det som uppfödare av rasen arbetar efter, d v s allmän balans måste bibehållas.

Könsprägel:
Mycket viktigt!

Home country:
Malta (Great Brittania)

The Pharaoh Hound originated in ancient Egypt. It is thought to have been brought from Egypt by the Phoenicians when they settled on the Mediterranean islands of Malta and Gozo.
The Pharaoh Hounds have existed there for over 2000 years. In Malta they are bred for rabbit hunting and are the national dog of Malta.

---

Breed Standard General Appearance:
Medium-sized, of noble bearing with clean-cut lines. Graceful yet powerful. Very fast with free, easy movement and alert expression.

Characteristics:
An alert keen hunter, hunting by scent and sight using it's ears to a marked degree when working close.

Temperament:
Alert, intelligent, friendly, affectionate and playful.

Head and Skull:
Skull long, lean and well chiselled. Foreface slightly longer than skull. Only slight stop. Top of skull parallel with foreface, whole head representing a blunt wedge when viewed in profile and from above.

Eyes:
Amber-coloured, blending with the coat; oval, moderately deep-set, with keen, intelligent expression.

Ears:
Medium high set; carried erect when alert, but very mobile; broad at base, fine and large.

Mouth:
Powerful jaws with strong teeth. Scissor bite, i.e. upper teeth closely overlapping lower teeth and set square to the jaws.

Nose:
Flesh-coloured only, blending with coat.

Neck:
Long, lean, muscular and slightly arched. Clean throat line.

Forequarters:
Shoulders strong, long and well laid back. Forelegs straight and powerful. Elbows well tucked in. Pasterns strong.

Body:
Lithe with almost straight topline. Slight slope down from croup to root of tail. Deep brisket extending down to point of elbow. Ribs well sprung. Moderate cut up. Length of body from breast to haunch bone slightly longer than haight at withers.

Hindquarters:
Strong and muscular. Moderate bend of stifle. Well developed second thigh. Limbs parallel when viewed from behind.

Feet:
Strong, well knuckled and firm, turning neither in nor out. Paws well padded. Dewclaws may be removed.

Tail:
Medium set - fairly thick at the base and tapering (whip-like), reaching just below the point of hock in repose. Carried high and curved when dog is in action. Tail should not be tucked between the legs. A screw tail is undesirable.

Gait/Movement:
Free and flowing; head held fairly high and dog should cover the ground with no apparent effort. Legs and feet should move in line with the body; any tendancy to throw feet sideways, or high stepping 'hackney' action highly undesirable.

Coat:
Short and glossy, ranging from fine and close to slightly harsh; no feathering.

Colour:
Tan or rich tan with white markings allowed as follows: white tip on tail strongly desired. White on chest (called 'The Star'). White on toes. Slim white blaze on centre line of face permissible. Flecking or white other than above undesirable.

Size:
Height: dogs: ideally 56 cms
( 22 - 25 ins); bitches: ideally 53 cms
(21 - 24 ins).

Faults:
Any departure from the foregoing points should be considered a fault and the seriousness with which the fault should be regarded should be in exact proportion to it's degree.

Note:
Male animals should have two apparently normal testicles fully descended into the scotum.