Saxat av kennel Mr and Mrs.

Det är svårt att få tag i fakta om rasens ursprung och tidigare användnings område, och ledtrådar om rasens uppkomst är få.
Det man vet är att dvärgpinscher är en gammal ras som har sitt ursprung i Tyskland där den heter Zwergpinscher.

Idag förekommer dvärgpinschern mest som sällskaps hund men man ska inte glömma bort att trots sin lilla storlek så finns där en mycket arbetsvillig och självsäker hund. Det blir man också påmind om när man ser att dvärgpinscher tillhör grupp 2 Pinscher, schnauzer & molosser, och inte grupp 9, sällskapshundar.

Dvärgpinscher är en lättlärd och mycket smart hund som klarar dom flesta förekommande grenar så som spår, apport, agility, freestyle, lydnad m.m.

Runt förra sekelskiftet fanns dvärgpinschern i stort antal. Stamboken från 1925 innehåller redan 1 300 exemplar.
I Tyskland har man hittat arkeologiska fynd av något slags djur som levde för många tusentals år sedan.
Fynden man hittade kallade man för "torvhund" på latin; canis familiaris palustris. Man tror att både pinschern och schnauzer härstammar från dessa torvhundar. Från början kallade man schnauzern för "strävhårig pinscher" då man ansåg att det var samma hund men med olika pälssättningar.

På 1640-talet fanns en liten, kattliknande röd hund som var mycket gracil, elegant och med små spetsiga öron avmålade på en tavla. Även målningar från 1800-talet och så tidigt som 1400-talet finns det avbildningar av hundar som extriört är mycket lik dagens pinscher. Många tror att det finns ett samband mellan dvärgpinscher och dobermann. Så är det inte, faktum är att dvärgpinscher betydligt äldre som ras än vad doberman är.
Dom två raserna liknar varandra både till extriör, färg och temperament och det tror man har att göra med att dom båda är besläktade med pinschern.

Namnet pinscher tros komma i från franskans pincer som betyder "nypa av" eller engelskans pinch "nypa". Detta skulle bero på rasens färdighet med att nypa eller bita ihjäl skadedjur.
Man är relativt säker på att dagens dvärgpinscher har uppkommit från pinschern.
I pinscher kullarna föddes det då och då miniatyrexemplar som man i början avlivade då dom ansågs odugliga till sin uppgift att hålla nere råttbeståndet.
Men när det i den tyska aristokratin på 1600 och 1700-talet blev populärt
(kanske motsvarigheten till vår tids dvärghundshysteri...)
med små dvärghundraser växte rasen snabbt genom att man började spara på dessa små miniatyrexemplar och avlade vidare på dvärghundar.

Som hos pinschern avlade man på svart med ljusare tan-teckning och enfärgat röda till bruntoniga hundar och därav fick rasen dess karaktäristiska färg.
Trots rasens populäritet så var det inte förren på 1870-talet som man på allvar började avla fram den ras som vi idag känner som dvärgpinscher.
Många tror att rasen sedan dess ursprung har förädlats och blivit mer utvecklad genom inkorsning av andra raser som tex. Italiensk Vinthund.
I Tyskland var dvärgpinschern framavlad till skadedjursutrotare för att hålla råttor borta från gårdar och även skepp. På den tiden kuperade man både öron och svans för att förhindra bit- och rivskador från skadedjurens vassa tänder och klor.

Sedan 1989 är det förbjudet att kupera hundar i Sverige men det förekommer i flera andra länder men fler och fler länder driver frågan om kuperingsförbud hårt framåt.

Någonstans runt 1905 kom den första Dvärgpinschern till Sverige och rasen hade sin storhets tid fram till mitten av 1960-talet då rasen blev utkonkurrerad av andra dvärgraser som Chihuahua och Papillon.
Därav många äldre som direkt vet att det är en dvärgpinscher som sitter i andra änden av kopplet när man är ute och promenerar, rasen var relativt vanlig när dom var unga.

Men komentarer som "oj, en sån där ettrig liten hund" eller "en sån där bet mig när jag var liten" gör ju att man undrar hur mentaliteten på dessa äldre hundar var.
1947 bildades den Svenska Schnauzer och Pinscherklubben, SSPK, som är den officiella rasklubben för Affenpinscher, Dvärgpinscher, Dvärgschnauzer, Pinscher och Schnauzer.
Fram till 2006 har raserna pinscher och dvärgpinscher haft en gemensam sektion men på årsmötet i februari-2006 motionerades om att båda raserna växt sig så stora att båda raser bör ha en egen rasklubb.
På SSPK's årsmöte i mars beslutades om en delning och dvärgpinschern har därmed en egen rasklubb.


FCI - Standard Nr : 185
Ursprung : Tyskland
Publikationsdatum för den giltiga originalstandarden: 06.04.2000
Användning : Sällskapshund
Klassifikation FCI : Grupp 2 sektion 1 Pinscher och schnauzer utan bruksprov

Bakgrund/Ändamål
Runt förra sekelskiftet fanns dvärgpinschern i stort antal. Stamboken från 1925 innehåller redan 1 300 exemplar.
Ur de många färgvariationerna avlade man, som hos mellanpinschern, på svart med ljusare tan-teckning och
enfärgat röda till bruntoniga hundar.

Helhetsintryck
Dvärgpinschern skall vara en förminskad avbild av mellanpinschern, utan att ge ett dvärgartat intryck. Dess
eleganta, kvadratiska byggnad syns tydligt under den korta släta pälsen.

Viktiga mått/ Förhållanden
- Dvärgpinschern skall vara så kvadratisk som möjligt.
- Huvudets hela längd (från nosspets till nackknöl) skall motsvara hälften av ryggens längd (från manke till
svansansättningen).

Uppförande/Karaktär
Dvärgpinschern är livlig, temperamentsfull, självsäker och balanserad. Detta gör den till en trevlig familje- och
sällskapshund.

Huvud

Skallpartiet
Skallpartiet skall vara kraftigt och långsträckt utan starkt framträdande nackknöl. Pannan skall vara flat, utan
rynkor och löpa parallellt med nosryggen.
Stop
Stopet ska vara lätt, med ändå tydligt markerat.
Nostryffeln
Nostryffeln skall vara svart och välutvecklad.
Nosparti
Nospartiet skall sluta i en trubbig kil. Nosryggen skall vara rak.
Läppar
Läpparna skall vara svarta, strama och slutna tätt intill käkarna. Mungiporna ska vara strama.
Käkar/tänder
Under- och överkäkarna skall vara kraftiga. Det fulltaliga saxbettet skall vara kraftigt med rena vita tänder.
Tuggmuskelaturen skall vara kraftigt utvecklad utan störande kindbildning.
Ögonen
Ögonen skall vara mörka och ovala. Ögonkanterna skall vara svarta och åtliggande.
Öron
Öronen skall vara ståndöron eller hängande framåtvikta öron. De hängande öronen skall vara högt ansatta, vformade
och öronens inre kant skall ligga mot kinderna och vara riktade framåt mot tinningarna. Vikningen skall
vara parallell och inte ligga ovanför skallens plan.
Hals
Halsen skall vara ädelt böjd och inte för kort. Den skall harmoniskt och jämnt övergå till manken. Halsen skall
vara torr utan löst halskinn eller hakpåse. Halshuden skall vara stram och utan rynkor.

Kropp

Rygglinje
Rygglinjen skall från manken slutta något bakåt.
Manke
Manken skall utgöra överlinjens högsta ställe.
Rygg
Ryggen skall vara kraftig, kort och stram.
Ländparti
Ländpartiet skall vara kraftigt. Avståndet från sista revbenet till höften skall vara kort, varvid hunden verkar
kompakt.
Kors
Korset skall vara lätt rundat och omärkligt övergå i svansansättningen.
Bröstkorg
Bröstkorgen skall vara måttligt bred, vara oval i genomskärning och nå till armbågarna. Förbröstet skall vara
markant utvecklat genom bröstbensknappen.
Underlinje
Flankerna skall inte vara överdrivet uppdragna utan bilda en vackert böjd linje.
Svans
Naturlig

Extremiteter

Framställ
Framstället skall sett framifrån vara kraftigt, rakt och inte trångt ställt. Underarmarna skall från sidan sett vara
raka.
Skulderblad
Skulderbladen skall ligga fast an mot bröstkorgen. Skuldrorna skall vara väl musklade på bägge sidor om
skulderbladen och nå över bröstkotornas taggutskott. De skall vara så snedställda som möjligt och väl
tillbakalagda. Vinkeln mot horisontallinjen skall vara ca 50 grader.
Överarm
Överarmarna skall ligga väl an mot kroppen. De skall vara kraftiga och muskulösa. De skall vara vinklade ca 95-
105 grader mot skulderbladen.
Armbåge
Armbågarna skall ligga korrekt an och varken vara utåt- eller inåtvridna.
Underarm
Underarmarna skall vara kraftigt utvecklade och väl musklade. De skall framifrån och från sidorna sett vara
fullkomligt raka.
Handlov
Handlovarna skall vara kraftiga och stadiga.
Mellanhand
Mellanhänderna skall vara kraftiga och något fjädrande. De skall framifrån sett vara lodräta, från sidan sett skall
de vara något snedställda.
Tassar
Framtassarna skall vara korta och runda med välvda och tätt intill varandra liggande tår ( kattfötter).
Trampdynorna skall vara hårda. Klorna skall vara korta, svarta och starka.

Bakställ

Bakben
Bakbenen skall från sidan sett vara snedställda. Bakifrån sett skall de vara parallella och inte trångt ställda.
Lår
Låren skall vara måttligt långa. De skall vara breda med kraftig muskulatur.
Knäled
Knäna skall vara varken inåt- eller utåtvridna.
Underben
Underbenen skall vara långa, kraftiga, seniga och övergå i kraftfulla hasor.
Has
Hasorna skall vara utpräglat vinklade, kraftiga och stabila samt varken inåt- eller utåtriktade.
Mellanfot
Mellanfötterna skall vara lodrätt ställda.
Tassar
Baktassarna skall vara något längre än framtassarna. De skall ha välvda och tätt intill varandra liggande tår.
Klorna skall vara korta och svarta.

Rörelser

Dvärgpinschern är en travare. Ryggen förblir fast och relativt stadig i rörelse. Rörelserna skall vara harmoniska,
säkra, kraftfulla, fria och marktäckande. Typisk trav är marktäckande, avspänt och flytande med kraftigt påskjut
och fria frambensrörelser.

Hud

Huden ska ligga stram på hela kroppen.

Päls

Pälsstruktur
Pälsen skall vara kort och tät. Den skall ligga slätt intill kroppen och vara glänsande. Det får inte
finnas några kala fläckar.
Färg
Enfärgat: hjortröd, rödbrun till mörktrödbrun
Svart med tan-teckning: lacksvart päls med röda eller rostbruna tecken. Eftersträvansvärt är så mörka, djupa
och skarpt avgränsade tanfärger som möjligt. Tecknen skall finnas över ögonen, på halsens undersida, på
mellanhänderna, tassarna, insidan av bakbenen och under svansen. Det skall finnas två likadana, klart
avgränsade trekanter på bringan.

Storlek och vikt

Mankhöjd hanhundar och tikar 25 till 30 cm
Vikt hanhundar och tikar 4 till 6 kg

Fel

Varje avvikelse från från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
- Grov eller tunn, låg- eller högställd.
- Grov eller rund skalle.
- Pannrynkor.
- Kort, spetsigt eller smalt nosparti.
- Tångbett.
- Ljusa ögon, för små eller för stora ögon .
- Lågt ansatta eller mycket långa, olikt burna öron.
- Hakpåse.
- För lång, uppdragen eller svag rygg
- Karprygg
- Sluttande kors
- Långa tassar
- Passgång
- Trippande rörelser
- Tunn päls
- Stickelhår, ål, mörk sadel och urblekt eller ljus päls
- Mankhöjd som över- eller understiger den i standarden föreskrivna med upp till 1 cm.

Allvarliga fel
- Bristande könsprägel
- Lätt kroppsbyggnad
- Äppelhuvud
- Avsaknad av parallella linjer i huvudet
- Utåtvridna bogar
- Underställt bakställ
- Rakt eller hjulbent bakställ
- Inåtvridna hasor
- Mankhöjd som över- eller understiger den i standarden föreskrivna med mer än 1 cm men mindre än 2 cm.

Diskvalificerande fel
- Missbildningar av varje slag
- Otypisk
- Bettfel som över-, under- eller korsbett
- Enskilda grava fel som konstruktions-, päls- och färgfel
- Mankhöjd som över- eller understiger den i standarden föreskrivna med mer än 2 cm.
- Skyggt, aggressivt, ilsket, överdrivet misstänksamt, nervöst uppträdande.

Nota Bene
Hund får inte prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar
Hos hanhundarna måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.


Sorry no english yet!
Please come back again!