Så har ett nytt år kommit, vad ska det ha med sig tro?

Har bara varit på två utställningar i sverige under året, dels i Leksand där Amaya blev BIR och tog sitt sista cert och blev champion, dels stora Stockholm där hon blev BIR och blev därmed nr 2 på årsbästalistan över sloughitikar.

I år är tanken att para Amaya, och försöka komma ut lite med valparna som är kvar här hemma. Man blir ju hemmablind och ny ras så vet ju inte riktigt om de är lovande eller inte, men mitt hundöga tycker det i alla fall!

Detta är Lova som flyttat till mina föräldrar i Grangärde.

Ja, jag bytte till en annan hane till denna kull. Det blev det 4 hanar och 2 tikar.
En helt underbar hane med massa fina framgångar i utställningsringen.
När han ögonlystes denna gång, fann de två avvikelser, den ena att den övre tårkanalen fattas på ett öga. Både inom katt och hund är detta relativt vanligt och inget som påverkar hunden/katten. Däremot om det varit den undre, då hade ögonveterinären inte rått till att avla vidare. Nästa påpekande är en lindrig påpekande om att det går trådar mellan en del av irisen till en annan del. Ingenting som påverkar synen, utan mer en förklaring om varför det ser ut som det gör. Detta har funnits sedan födseln men förra ögonspeglaren tyckte inte ens det var värt att nämna.
Vi har pratat med ögon veterinär om dessa två påpekande som alltså alltid funnits där och det var absolut ingen fara att para eller föra något dåligt vidare.
Men som valpköpare kan man ju bli orolig när man läser om det.

Jag känner mig helt trygg med vad ögon veterinären sagt!
En tik stannar här och den andra tiken stannar inom släkten.
Ev låter jag en hane komma på halv eller helfoderavtal!

De har varit fullt upp med dessa små, 6 valpar är en relativt stor kull. Men så härlig tid!
För foton se E-litter sidan, facebook eller instagram!

Hon föddes 11/12-23

 

Men nåt var fel, när hon var runt 4 veckor började hon kräkas när hon åt eller straxt efter. Hon höll på att kvävas av detta och vid 2 tillfällen hade hon dött om jag inte var där och fick igång henne. Det var fruktansvärt.

Sista dagen såg jag en svullnad på halsen efter att hon kräkts. Fick en tid i Falun och där konstaterades öppen matstrupe.

Jag fick lov att inse att hon aldrig skulle få ett normalt liv, att även om vi skulle försökt mata med en tratt eller sond så skulle hon bars bli sämre! Inget djur ska behöva leva så!! Så jag tog beslutet att låta henne somna in.

Så söt, så glad, så orädd och så älskad….

 

Sista bilden på Falu Djursjukhus

 

Älskad saknad….

 

Jag tror Diza är dräktig, dels är hon annorlunda i sättet, kan inte med ord förklara, mer en känsla, dels är hennes spenar rosa vilket brukar tyda på dräktighet.

Så nu hoppas jag verkligen på detta!!

Igår var det bad och föning, inte Dizas favoritsysselsättning precis, men det måste göras.